Nu skulle jag vilja fylla denna sida med svordomar, men eftersom jag är lärare och dagligen arbetar för ett vårdat språk bland ungdomar  och barn får jag hålla mig till ren svenska.

Sonens nya jacka "försvann" utanför skolmatsalen häromdagen.

Visst, den var ny, den kostade pengar. Inget man har i överflöd när man är ensamstående.

(Näe, jag gnäller inte över det)

Men jag blir så SUR!

Det värsta var att nycklar till far och mor låg i jackfickan.

Lite måste jag skälla på sonen för att han är så tanklös och naiv.

Och sen omaket med att byta lås.

Man vill ju inte chansa.

Snälla exxet var här sent igårkväll efter jobbet och bytte.

Själv sov han på soffan hemma hos sig eftersom han inte hade nåt mer lås.

Och ingen jacka har dykt upp!