Vännen N och jag har en tradition, eller en vana, vi försöker hålla oss till varje söndag runt kl 8.00-9.00

På morgonen!

Ja, vi har ju lämnat nattsuddaråldern, annars hade det blivit tufft.

(Även om vi känner oss som 25)

Den här vanan startade N för flera år sedan, men för ett år sen hakade jag på.

 Milavandring!

Ja, vi går en mil varje söndag.

Då tycker vi att vi har gjort vårat för hela veckan vad det gäller motion.

Så knäppa vi är!

Vi VET att det är fel.

Vi vet att man ska ska gå 30-45 min minst tre gånger i veckan.

Men en mil på söndagen  är i alla fall en mil.

Det är så mycket mer än bara motion; prat om allt och inget, skvaller, skratt och djupdykningar och ibland bara ren tystnad.

Intet blott mer än tallarnas sus.

Just nu går vi i vår kära moskog.

Den är tyst, mjuk och vänlig.

Den fungerar som uppvärmning inför vårens vandringar som anordnas av Billingens Vandringsklubb runtom i Skaraborg.

Vi kan åka flera mil för att få gå en milavandring.

Men vilka vackra platser vi har fått se.

Efter vandringen köper vi fika.

Alltid lika spännande vad som erbjuds.

Smak och utbud varierar. Priset är lågt.

Sen åker man hem mätt, trött och nöjd.

Stannar och köper tidning med bilaga.

När man kommer hem lägger man sig i badet och njuter.

...elller "En vanlig kväll i en kvinnas liv"

Det är sent och jag börjar bli trött.

Ska bara gå på toa och borsta tänderna, sen ska jag sova!

Tar mej nog en snabb dusch först.

Lika bra att tvätta håret också så slipper jag det imorgon.

Ja just det, måste göra en hårinpackning också. Frissan rekomenderade det.

(Fast den var fasligt dyr, den där burken)

Men då kan jag ju passa på att raka benen.

...och under armarna.

Bikinilinjen med ifall man går till badhuset i veckan.

Hmmm...filar nog lite på hälarna medans jag ändå håller på.

Och klipper tånaglarna, sen känns fötterna så fräscha.

Sådärja, nu kan jag nog skölja ur hårinpackningen.

Och så en handduk om håret!

Torka sig och smörja in fötterna med fotcréme, kroppen med hudlotion, ansiktet med fet nattcréme och så lite ögoncréme runt ögonen mot diverse rynkor.

Äntligen kan jag krypa ner i sängen.

Släck!

Åååååååh....

Tänd!

Visst f-n!

Skulle ju kissa och borsta tänderna!

(får inte glömma tandtråden nu igen...)

...mot att komma hem en fredag eftermiddag efter en hel veckas värv?

Jo, alldeles...alldeles underbart!

Med flera tunga matkassar och tankarna på den kommande fredagsstädningen kånkar man mot det utkylda huset. Vem av ungdommarna orkar elda!

Först måste man ju hämta hinken och raka ur spisen.

Sen ska det hämtas ved.

Därefter ska man försöka få fyr på f-skapet.

Nej då ligger hellre 15-åringen och 12-åringen under filten och huttrar.

På vägen hem skulle dessutom min cykel hämtas efter två dygn bortglömd vid busstationen.

Den stod kvar. Hel dessutom.

Men det var ett sjå att få till cykelstället på bilen och cykeln däruppå.

Hur skitig kan en bil bli på vintern?

Ja, nu är den ju renare för nu sitter skiten på mej istället.

Nåja...

Väl hemma möts jag av ett skinande rent hus.

En sprakande brasa.

(Älskade dotter)

Så vad är väl en bal på slottet

mot att få komma hem

till sitt lilla hem

 därhemma...

Ni kanske har noterat min lilla omröstning om våtservetter på McDonalds?

Jag äter inte så ofta där.

Det blir väl 5-6 gånger per år sisådär.

Men varje gång så saknar jag våtservetter.

Silly me, som inte har några med mig!

Man äter ju med händerna och sen stinker man flôtig

(västgötska för fet, flottig)

 mat tills man kommer hem och kan tvätta sig.

Jag vägrar betala 5 kr för att få gå in på "Donkens" toalett för att få tvätta händerna.

 Det gör jag bara om jag är av nöd tvungen.

Så efter år av avsaknad av våtservetter så skickade jag ett mail till vederbörande och efterlyste dessa.

De var vänliga nog att svara.

Samma dag!

De hade prövatmed att tillhandahålla våtservetter men det fanns inget behov!!!

Så därför gör jag min egen lilla undersökning.

Är det verkligen bara jag som önskar att det finns möjlighet att fräscha 

upp sig efter klenandet med hamburgare, dressing och strips?

Jag hör lite dåligt.

Dessutom har jag fått tinnitus.

I mitt jobb får vi genomgå ett hörseltest om vi vill. En välvillig och storsint gest av kommunen..

Eftersom vi jobbar i bullriga miljöer (skola och barnomsorg)

kan det ju vara vettigt.

Men! Då är det ju även intressant med uppföljning. När nedsatt hörsel, tinnitus och bullerskador har uppdagats så vill man ha hjälp och stöd med att åtgärda detta. Men si det var inte inplanerat.

Jag gjorde min undersökning hos audiologen och bedömdes av specialist på öronmottagningen och fick mitt dystra besked.

Det gick några år sen beställde jag på eget bevåg hörselskydd för 2300 kr eftersom jag upplevde ljudet jobbigt i vissa situationer på jobbet. Sen pratade jag med min chef och hon skulle i sin tur lämna in kvittot så får vi se vad en anställds "hörseltrivsel" kan vara värd.

....tillbaka till rubriken.

Mina barn och min sambo förstår inte riktigt det här med nedsatt hörsel.

När jag säger: -Va! för att de pratar med mej från ett annat rum eller med ryggen åt mej, så höjer de rösten och lägger till en mycket irriterad ton.

Som om jag hör dåligt med flit.

Jag och min bror gjorde exakt samma sak mot våran mor när hon började höra dåligt.

Allt slår tillbaka....

"Precis som vi kan lära oss simma, rida, skriva 

och spela golf,

kan vi lära oss att vara lyckliga"

Dr Boris Solokoff

Om detta och en hel del annat skriver Nisse Simonson i sin bok:

"Varför mår vi så dåligt när vi har det så bra?"

Det är en lagom tjock bok med de bästa levnadsråd jag har läst.

Så lättillgängliga.

Enkla tips på hur man ställer om sig i livet och bra förklaringar på hur vi fungerar.

Detta blandar han med egna och andras upplevelser och ordstäv.

Allt så klokt och tänkvärt, såsom;

"Livet handlar inte om hur man har det

utan om hur man tar det"

Visst, jag har hört det förut.

Men ibland behöver man höra saker flera gånger. Bara i ny förpackning.

Han ger även sjukvården en känga trots att han själv är läkare. Så här skriver han angående motion på recept, och den enorma utskrivningen av psykofarmaka. (Jag är inte på något vis emot medicin)

"Vi blir inte deprimerade på grund av en brist på Valium, Prozac eller liknande. Vi blir sjuka därför att vi genom passivitet gjort att kroppen slutat producera de ämnen vi naturligt har i kroppen för att må bra."

Och detta hänvisas till John Ratey:

"Motion har en kraftig påverkan på vår intelligens och mentala hälsa. Det är helt enkelt en av de i särklass bästa behandlingar vi har för merparten av våra psykiska sjukdommar."

Visst är det intressant!

Men det tycker nog inte läkemedelsföretagen.

I sin bok hyllar Nisse även tystnaden i naturen och han skriver om ensamheten och vad den gör med oss.

Till sist vill jag avsluta med något tankvärt. Om jag någon gång får för mig att brodera en väggbonad så ska det stå såhär:

"Alla dessa dagar som kom och gick,

inte visste jag att det var livet."

 Stig Johansson

Jag har en mycket klok och strukturerad vän och kollega.

Hon har koll på läget till 110%

Tror hon själv i alla fall.

Ärligt talat så har hon det till 99%

(Fast jag är ingen matematiker så jag får gå på känsla)

Det är de där 1% som gör henne så söt och mänsklig.

Och ger upphov till mina välbekanta gapflabb.

(Stackars min omgivning)

Jag kan inte fnissa eller skratta lagom.

Det är för det mesta allt eller inget.

Som sagt, denna kloka människa som gett så mycket till mej och många andra har också sina brister.

Hon utger sig för att vara orienterare men jag tror hon jobbar undercover.

Med vad har jag inte kommit på än men orienterartiteln sprack när vi var på konsert i en av traktens kyrkor och hon efter konsertens slut inte hittade ut ur kyrkan!!!

Orienterare! Jo, tjänare!!

Jag lovar, hon var spik nykter!

Idag satt vi i personalrummet och fnissade tillsammans.

(Jo, jag lyckades fnissa lite)

Vi läste  i lokalblaskan under Fria Ord en insändare:

"OLYCKLIGA BLOGGARE

Lyckliga människor bloggar aldrig. Det gör mest de som vill få ut sin ångest och ilska.

INSÄNDAREN"

Stackars mej och Skogshuldran.... och alla er andra...

Jag älskar verkligen att skratta.

Jag tror på skrattet som en förlösande kraft.

Jag vet att skrattet frisätter endorfiner som får oss att må bra.

Jag har nog lätt för att skratta, trots att jag emellanåt bär på ett tungsinne, en sorts sorg.

Att skratta är inte samma sak som att vara lycklig.

Nej, lycka är något helt annat.

Men har man förmågan att kunna skratta

och se det humoristiska i saker och ting emellanåt,

så kan man lättare hålla tungsinnet ifrån sej.

Ett gott skratt förlänger livet sägs det.

Det kan man ju tänka på ifall man vill leva lite längre.

Jag har läst om en man;  Norman Cousins.

Han fick en reumatisk sjukdom. Men istället för att äta mediciner så valde han att skratta sig frisk. Sen skrev han en bok om det;

" Att besegra sin sjukdom" heter den.

Men vad finns det att skratta åt.

Humor utarmas och förändras. 

Det jag skrattade åt för tjugo år sedan är ju inte så värst kul idag.

Är humor en färskvara?

Idag går jag ut på tjuvlyssnat.se .

Där kan jag sitta och läsa och få mig riktiga garv. 

Som tur är har jag kolleger, vänner och familjemedlemmar som verkligen kan få mig att skratta.

Sen kan jag även rekomendera Yuotube. Där finns det en filmsnutt som handlar om en hund som ligger i en fotölj och gnager på ett ben.

Hunden blir galen av ilska när han tror att hans baktass (som bara vill klia honom)  vill åt hans ben.

Jag har även i mitt jobb bland barn fått underbara glädjestunder. När man jobbar med barn ska man ju naturligtvis skratta med dem och inte åt dem.

Men när de själva inte förstår hur roliga de är så får man skynda sig ut och lätta på trycket.

Här kommer en söt liten historia:

Barnen i åk 1 hade talat om syndafloden och Noa. 

Nu skulle arken med alla djuren målas.

Barn 1: - Åh vilken fin späckhuggare du har ritat!

Barn 2, (lika glad som barn 1): - Nä, det är en giraff!