En dag gick jag och busschauffören till Zell am Zees badhus.

Varken han eller jag var några fenor på tyska så vi var väl inte så uppmärksamma. Vi betalade och gick in. Irrade runt en stund och försökte lista ut var man gick in till "Damernas" respektive "Herrarnas". Fanns inga sådana dörrar. Det fanns bara en dörr. Försiktigt kikade vi in  och såg till vår förskräckelse att det var GEMENSAMT omklädningsrum. Lite sent att ångra sig så vi knallade in och försökte se världsvana ut. Till saken hör också att jag inte var speciellt bekant med busschauffören på vår resa. Han råkade bara hänga på. Snabbt som ögat raffsade jag av mig kläderna och fort av med glasögonen. Tänkte att; om inte jag ser någon så ser ingen mig!

Efter simturen var det dags för bastun. En stor bastu för både män och kvinnor.

Såklart!

Trångt var det också men jag fick en plats på laven längst ned.

Tryggt invirad i handduk. Fortfarande utan glasögon.

Då öppnas dörren och ett badbiträde ställer in en kanna med "kräuterwasser" eller nåt. Nånting med örter i alla fall.

En av de bastande herrarna reser sig upp. Tar kannan och häller innehållet över de heta stenarna. Sen ställer han sig mitt framför mig. Tar av sig handduken. (Hallå! så närsynt är jag inte.)

Han börjar flaxa med handduken upp och ner.

(Vad håller han på med?)

Plötsligt slår örtångerna upp i ansiktet och allt känns rent och klart i alla luftvägar.

Som Grand Final tar mannen handduken i ena handen ocxh vevar runt ovanför huvudet som den värsta cowboy med lasso.

Jag döööööör tänkte jag. Ta mig härifrån.

Jag var dock rätt tacksam för att det var en blyg och tafatt busschaufför och inte mitt galna tjejgäng  som var med på detta badhusbesök.

Det hade slutat i totalt skrattkaos.

Nu är köket klart!

Underbart.

Efter 5 dygns hårt slit (nåja, det kändes i otrände muskler) kan jag nu njuta av mitt "nya" kök.

Det som började med en ny gardinkappa, fortsatte med en grå strukturfärg på väggarna till ommålat tak och nya handtag på köksluckorna.

Handtagen hade legat i ett förråd i många år och bara väntat på att få komma ur sina förpackningar.

Och allt har jag gjort alldeles själv. Stolt? Ja!

(förlåt dottern, du skruvade ju faktiskt av alla gamla handtag)

Det roligaste kom sist!

När man fick piffa!

Stryka och sätta upp nya gardinkappan.

Sanera fönsterbrädan.

Städa och åter städa.

(Jösses vad petig jag blev)

Det är intressant att se hur annorlunda allting ter sig.

De vita köksluckorna blev ännu vitare mot de grå väggarna.

Och vad röd och fin den röda köksklockan blev.

För att inte tala om vad snygg den svarta brödrosten blev mot grå bakgrund istället för gul.

Avslutade dagen med en promenad till affären.

Köpte en bukett röda tulpaner.

De gör sig mot det grå...

Idag är det Alla hjärtans dag.

I allra högsta grad en dag där tvåsamheten hyllas.

Och kärleken förstås.

Men alla har inte någon.

Därför skänker jag alla som känner sig ensamma en liten tröstedikt.

Du går icke ensam

Om bland tusen stjärnor

någon enda ser på dig,

tro på den stjärnans mening,

tro hennes ögas glans.

Du går icke ensam

Stjärnan har tusen vänner

alla på dig de skåda,

 skåda för hennes skull

Lycklig du är och säll

Himlen dig har ikväll.

C.J.L Almqvist

Jag är en riktig fegis.

Har alltid varit det.

Rädd för att göra bort mig.

Rädd för vad folk ska tänka om mig.

Det modigaste jag har gjort var att ensam åka på en bussresa till Zell am Zee när jag var sådär 27-28 år.

Det är det bästa jag har gjort.

(Innan jag fick barn såklart)

Det blev en händelserik resa.

Ett par ensamma killar,två tjejkompisar och en tjej som reste med sin pappa blev mitt sällskap under veckan.

En dag stötte vi på det svenska alpina skidlandslaget. De var därnere på träningsläger.

Först så utmanade de oss turister på en fotbollsmatch som dock avbröts pga en nickning som blev en skallning.

Några dagar senare blev vi utmanade i slalom. Vi parades ihop med varsitt proffs och så slogs tiderna ihop. Jag fick åka med "Bulan". Jag hade ingen aning om vem det var men han hade visst tagit brons i OS!

Alltihop videofilmades och förevisades på kvällen på deras hotell.

Grynet satt under sin jacka och skämdes. Kunde ju inte åka sådär snyggt!

Men visst var jag modig,

som vågade göra bort mig i skidbacken,

som vågade åka ensam på en bussresa till alperna.

 Eller?

...Ja den gör ju det.

Jag vet precis vad det ordstävet betyder.

Det var jag som uppfann det.

Såhär gick det till:

(och nu ska jag berätta om något som jag INTE är stolt över)

I den lilla staden där jag hade mitt förra arbete finns ett litet torg.

På två sidor om det lilla torget finns det parkering. Vanliga små parkeringsfickor med små löjliga parkeringsautomater framför varje ficka.

Jag skulle en eftermiddag göra ett ärende i centrum och skulle således parkera min bil. Det fanns två fickor bredvid varandra som var lediga.

Jag glider in snyggt i den vänstra parkeringsfickan. Då upptäcker jag till min glädje att det finns tid kvar i den högra parkeringsautomaten. Det är nu här som jag drabbas av snålhet. Jag backar ut och krånglar mig in i den högra fickan. Nu blev det inte lika elegant som första gången utan jag kommer käpprätt fel och lyckas skrapa lacken på bilen till höger om mig.

Vad gör jag nu?

Låtsas som att det regnar?

Inte en chans. Jag har redan fått publik.

Nä, det blir till att vänta på den stackars farbrorn som äger bilen.

Han blev lite bekymrad, men vi åkte hem till honom och fyllde i de papper som skulle fyllas i. Sen var det bara att vänta på besked om hur mycket jag skulle betala.

Men vad händer?

Ingenting!

Det är väl en ca 15 år sedan nu så det är förhoppningsvis preskriberat nu.

Det finns saker som jag är stolt över.

På ett sådär typiskt svenskt sätt.

Jag är stolt över mina barn.

Fattas bara annat.

Det är så man ska vara om man är svensk.

Sen kan jag vara stolt över att ha lyckats med en god middag eller om jag gjort något bra på jobbet.

Det är ganska okej bara jag inte pratar om det, eller "förhäver mig".

Ibland är jag stolt över att jag är jag.

Men det blir jag snabbt urtagen. Särskilt vid löneförhandlingar.

Sen så finns det småsaker som jag kan bli stolt över.

Men det får man ju inte visa.

Som till exempel när jag vinner i TP fast alla egentligen är lika bra.

Eller när jag löst klart ett förhållandevis svårt korsord.

Eller när jag har renoverat hemma och slutresultatet blir bra.

Eller (och nu ska jag verkligen lätta på förlåten) när mitt bidrag till Aftonbladets pratbubbla publicerades i Söndagsbilagan för några år sedan.

Då blev jag löjligt stolt.

Och så fick jag 500 kronor också!

Häromnatten hade jag en märklig dröm.

Antagigen beror det på att jag planerar att måla om köket.

Det skapar ju lite ångest för det drar alltid med sig så mycket. Måste ta taket först. Sen blir det mycket tejpande och det är såååå tråkigt.

I början på förra sommaren fick dottern ett nytt rum. Jag målade taket, tapetserade väggarna i enfärgat grått plus en mönstrad fondvägg i svart och silvergrått. Sambon och jag lade in ett nytt golv. Sen avslutade jag och dottern det hela med att åka till IKEA för att köpa nya möbler.

Dottern blev helnöjd med resultatet.

I drömmen kommer hon och kräver att jag ska måla om hela hennes rum.

I knallrosa!

"- För jag är ju en rosa tjej säger hon i drömmen och lägger huvudet på sned och ler."

Hon är INTE en rosa tjej!

Undrar vad den här drömmen vill säga mig.

Det kanske är en önskedröm!

När jag var liten älskade jag rosa, eller skärt som man sa då.

Men jag fick aldrig de där rosa (skära) tapeterna som jag pekade på i tapetkatalogen.

Jag fick murrigt gröna med nåt blomliknande mönster....

.....är den 4 oktober!

Tänk att kanelbullen har fått en alldeles egen dag.

Det är stort.

Och det glädjer mig.

Jag ÄLSKAR kanelbullar....passionerat.

Men jag frossar inte.

Nej, jag äter dem med omsorg.

Och inte vilka som helst.

Det får gärna vara på konditori.

Med trevligt sällskap.

Eller om man ska på utflykt, då sitter Pressbyråns bullar bra.

Fulla med smör, socker och kanel.

...mmmmmmmmmmmmmmmmums!

En dag för flera år sedan var jag på vårat bageri/konditori och skulle köpa med mig några bullar.

- Ska det vara med kardemumma eller kanel?

- Både ock såklart! (Dum eller?)

- Vi har med antingen kanel eller med kardemumma.

Jag fick lite panik.

- Jamen jag bakar ALLTID med både kanel och kardemumma, tjoade jag lite lätt hysterisk.

- Gör inte du det? frågade jag samtidigt som jag vände mig till den gamla tanten som stod bakom mig.

- Näe, pep tanten förskräckt!

Jag tog mina kanelutankardemummabullaroch lommade iväg därifrån.

Vart är världen på väg tänkte jag.