Jag har ett behov av att omge mig med bilder och saker med symbolvärde.

Änglar till exempel.

De är vackra. Ger mig en sinnebild av trygghet.

Att det finns någon "där", alltid, som vakar över mig och ser till mig.

Jag har valt ut mina änglar med omsorg. Det ska kännas i hjärtat.

Jag har dem på ett par tavlor, som figurer på väggarna och några på byrån.

Jag letar inte efter dem men när jag ser dem så vet jag om jag vill ha dem.

I somras var jag lite vilsen.

Då kom jag på att jag ville ha en fyr.

Jag hittade den i en diverseaffär på Gotland.

Nu står den i mitt fönster och ibland tänder jag värmeljuset i den.

Jag tittar på den och hoppas att den ska leda mig rätt.

Programmakare skulle jag vilja bli.

Sitta vid ett bord/dator och kläcka sköna programidéer till tv.

Jag har några på lager. Vad sägs om ett musikönskeprogram kallad "Duetten" (eller nåt annat flashigare). Svenska folket får skriva in och önska sina favoritartister sjunga duett i en favoritlåt som inte redan finns inspelad i den versionen.

Mitt drömpar är Annie Lennox och David Bowie.

De har sjungit tillsammans på en Live Aid-gala som sändes i tv för evigheter sedan,  men då sov jag. Som vanligt.

Fast det blir nog svårt att få hit utländska artister, men vi har ju bra svenska.

Till exempel Amanda Jensen. Tänk er henne sjunga duett med Jerry Williams, eller Björn Skifs.

Och hur skulle Robyn låta tillsammans med Orup...eller Brolle!

Ni har säkert bra idéer på duettkonstellationer.

Sen så skulle jag vilja ha en svensk Robinson på en skärgårdsö nära all ära och redlighet i klimat som vi svenskar tål.

Jag skulle också vilja ha ett sportigt program där duktiga sportsmän/kvinnor får delta i grenar som inte är deras egna.

Eller vad sägs om den här titeln; "Även en blind höna...", som går ut på

att man släpper ut ett gäng fullutrustade människor i ödemarken med karta och kompass. Kriterierna för att få vara med och tävla är:
* total avsaknad av lokalsinne

* ingen känsla för höger resp vänster

* Ingen aning om var väderstrecken befinner sig

* aldrig hållt vare sig i karta eller kompass tidigare

Tävlingen går ut på att den som först hittar hem vinner.

Spännande eller?

Sen gillar jag Bonde söker fru. Man kan bredda området och låta andra yrkeskategorier få vara med. T.ex bagare och konditor. Då kan man döpa programmet till

"Kaka söker maka"

GladaKatarina har gett mig en utmärkelse, tack så jätte,jättemycket!

Regler

1. Den nominerade får lägga upp bilden på hans/hennes blogg.

2. Länka till personen du fick den ifrån.

3. Nominera till så många du tycker är värd det.

4. Länka till dem i inlägget.

5. Lämna ett meddelande på den nominerades blogg .

Jag vill ge denna utmärkelse till följande bloggar:

cina 

lastbilstanten

pysselmorsan

och alla ni andra som står länkade på min sida...

Upp kl 6.00 och gör det man ska när man ska ta tåget till Älvsjö

och gå på mässa.

Som vanligt blir det panik sista minuten,rusar ut.

F-n tågbiljetterna.

In igen.

Ut igen.

Trampar som en dåre på cykeln.

Medvind. Yes!

Nedförsbacke. Yes!

Framme med 6 minuters marginal. Puh!

Kollar biljetten. Ingen sittplats. Skit!

Vagn 15 obokad. Yes!

Mindre än halvfull (halvtom).

Alla sover utom tre goa gubbar från Göteborg.

De pratar högt och skrattar ännu högre. Om sossarna och deras politik.

(Journalister?)

Då bryter den ena gubben av:

- Min son fyller nio månader idag!

Tvärtyst, i två sekunder sen smattrar de igång igen:

-Klart du ska låna min Trajja (Triumph) till våren. Känna lite, glida lite.

-Den är så lättkörd!

Aha, de ska på MC-mässa i Älvsjö. Precis som jag!

Åh vad ska jag göra där då?

Jooo...kolla lite...drömma lite...önska mig lite...fantisera lite...

En utflykt från verkligheten. Komma bort lite och bara vara. Sen är det så skönt att komma hem.

Timmarna gick och jag åkte trött och nöjd hem till mitt lilla hem därhemma.

Familjen undrade nog lite var jag hade varit (fast det visste de ju) när de tittade i min påse på vad jag hade köpt där på mässan.

12 par strumpor

4 par trosor (Björn Borg-stuk)

Men vadå! Det var ju billigt! 260 kr för alltihop!

Jag har läst en bok.

"Äcklig"

av Constance Briscoe.

Det är säkert många som har bloggat om den,

men jag bara måste.

Det är en sann historia om en mors grymhet.

"Du är en äcklig hora. En äcklig, äcklig hora,

sa mamma och dunkade mitt huvud mot dörren."

Hon lämnades ensam utan mat, och värme vid 13 års ålder.

Trots detta helvete lyckas hon studera och blir så småningom Storbritaniens första svarta domare.

Man sträckläser,

man blir berörd,

man får lust att klippa till någon,

man tittar på sina barn och älskar dem om möjligt ännu mer...

Ibland dyker jag på ord som fastnar i hjärnan.

Nu sist när jag löste korsord stod det; "punschuteplats" sju bokstäver.

Utan att tänka visste jag att det var: V E R A N D A !

Varför?

Jag har ingen punschveranda.

Har nog aldrig suttit på någon sådan heller.

Jag dricker inte punsch.

Det är rent av äckligt.

Varför dedikerar man en hel veranda till detta sötsliskiga elände?

Jag blev lite nyfiken.

Det är ju så enkelt att vara det nuförtiden.

 Man bara googlar så får man reda på saker och ting.

1860 köptes Villa Berglunda av punsch- och konjakstillverkare

Johan Daniel Grönstedt. Villan hade ingen veranda men han tillverkade en så att han hade någonstans att sitta och titta ut över trädgården.

Antagligen slank det väl ner en del punsch också  när han satt där och bligade.

Jag hittade en del fina bilder på olika punschverandor. Både tagna utifrån och innifrån.

Vill ha!

Undrar om det passar på en vit tegelvilla från -69 med åskblå sockel och brunlaserade gavelspetsar?

Not!

....om rönnbären!

Smart räv det där.

Det man inte kan få vill man inte ha.

Snacka om självbevarelsedrift!

Jag försöker anamma samma teknik själv.

Inte vill jag ha någon ny bil heller.

Nej, dyr att laga och dyr i försäkring.

Tacka vet jag våran 11-åring.

Visserligen dyr i drift och lite småskavanker.

Men man vet vad man har.

Och inte vill jag åka till Thailand heller.

Nä, det är för långt att åka och man ska tänka på miljön.

Sol har vi väl här med.

Vad är det för fel på Grebbestad?

Det finns säkert en tai-resturang där med.

Sen är det ju det här med att få sambon att hjälpa till med städningen här hemma.

Jag vägrar tjata!

Konstnären Jan Stenmark löste detta med sin kluriga bild. (se nedan)

Bra sätt att förhålla sig till en situation man ändå inte kan/ids göra något åt.

Eller som Vanheden säger i första Jönssonligan-filmen

"-Bra sås reder sig själv"

Men ändock så får vi väl stämma in i Idas visa:

Lille far, lille far

lille, söte faren

En sån karl, en sån karl

Det är tur vi har´en

-Du luktar clementin , fröken!

säger mina elever till mig, flera gånger om dagen.

Jag är clementinoman.

Jag är helt klart beroende, en missbrukare.

Men vad gör man.

De är ju så goda och säsongen är ju så kort, så det gäller ju att trycka i sej så många det går på den tiden de finns att tillgå.

1-2 stycken efter frukost. Kanske en när jag kommit till jobbet. Ett par stycken på första rasten och lika många på lunchen. Ibland kan jag passa på att ta en när jag "hämtar stenciler". Jag har blivit en fena på att skala snabbt.

Sen blir det några till på eftermiddagen innan jag åker hem.

På kvällen börjar det stora frosseriet. Då finns det ingen hejd på det hela.

Undrar om man kan bli clementinförgiftad?

Igår fick det hela ett abrubt slut.

Klockan 19 somnade (däckade) jag av ett rejält migränanfall.

Så det är väl bara att inse fakta.

Jag har läst att citrusfrukter kan utlösa migrän.....

Gilla läget, eller?