Jag är så glad i mina guldstunder här i livet.

Stunder när jag mår extra gott.

En del kommer regelbundet och en del kommer som små (och stora) överraskningar.

En av de återkommande guldstunderna är onsdagar ca 15.30 när jag har kommit hem från jobbet.

Har jag tur får jag tömma brevlådan själv.

Annars så ligger Den i köket på bänken.

"Den" är Veckotidningen med det jätteroliga korsordet. "Tjugo Frågor" heter det och är enligt betygsskalan "medel".

Jag har hållit på några år nu och har börjat sluka fler och fler korsord,

men ovan nämnda är favoriten.

Passar bäst ihop med favoritpennan och en kopp grönt te.

På jullovet gjorde jag slut påkorsorden och fick gå på de lättare, men de tråkade ut mig.

Började till slut fara runt som en abstinent pundare och rev igenom pappersinsamlingen, hyllor, skåp, skrivbord.

Överallt där det fanns en pappershög rev jag.

Varför finns det inga korsord i reklambladen?

Då skulle man ha lite nytta av dem.

På kvällen drog jag ner till affären och stillade begäret med en kvällstidning (två bra korsord) och tillhörande kryssbilaga (ganska okej).

Sen var det lugnt fram till nästkommande onsdag.

Jag vill tacka min kära vän Skogshuldran för denna fina utmärkelse.Jag känner mig hedrad, har ju inte hållt på så länge, men ska försöka förvalta detta väl. Vill gärna skicka denna fina utmärkelse vidare.

"Dessa bloggar är osedvanligt charmerande och söta, inte upptagan av utmärkelser och själviskhet. Syftet är att sprida vänskap. Vårt hopp är att nya vänskapsband kommer att knytas mellan dessa bloggar, ju mer utmärkelsen sprider sig. Var snäll och ge lite extra uppmärksamhet till dessa. Kopiera in texten och bilden i din blogg och skicka sedan utmärkelsen vidare till åtta andra bloggare."

* * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * *

Jag vill i min tur med glädje ge utmärkelsen till:

Skogshuldran

banfield

penzel

pysselmorsan

annelie

theworldinmyview

cina

Nu ska jag bara be någon som kan detta att hjälpa mej med "länkandet"

Det tar tid att vara nybörjare.

Dina frågande ögon äro allvarsamma.

De försöka förstå mina tankar liksom månen utforskar sjön.

Jag har framlagt mitt liv från början till slut inför dina ögon och intet hemlighållit eller dolt.

Det är därför du inte förstår mej.

Om det vore endast en ädelsten,

då kunde jag bryta den sönder, hundra bitar och göra av den en kedja att lägga omkring din hals. 

Om det vore endast en blomma,

enkel, liten och ljuv, då kunde jag plocka den från dess stängel och sätta den i ditt hår.

Men det är ett hjärta, älskade.

Var finns det stränder och botten?

Du känner ej detta kungarikes gränser fast du är dess drottning.

Om det vore ett ögonblicks nöje, skulle det blomstra med ett bekymmersfritt nöje,

och du kunde se och förstå det i ett ögonblick. 

Om det vore endast en smärta,

kunde den smälta bort i klara tårar speglande utan ett ord sin innersta hemlighet.

Men det är kärlek, älskade.

Dess glädje och smärta är utan gräns,

och utan gräns dess nöd och rikedom.

Den är dig så nära som ditt liv, men Du kan aldrig förstå det. 

Rabindranath Tagore

Nobelpristagare 1913

"Var och en står ensam på jordens hjärta, genomborrad av en solstråle

Och plötsligt är det afton"

Salvatore Quasimodo

Nobelpristagare 1959

Kan det bli vackrare...

Jag samlar på vackra ord, strofer och dikter och även visor.

Min ömma moder har gett mig detta arvet. Vi har dessutom samma smak för vad som är vackert och trösterikt.

Mycket i min samling har jag fått av henne, men det mesta har jag funnit själv.

Här och där...

För mej är de likt skatter på havets botten.

Nu vill jag dela med mej och hoppas att andra får njuta.

Att ni som jag ska finna både glädje, hopp och tröst.

Språket är ju ett mångfacetterat redskap egentligen.

Tänk vad man kan göra med ord;

Skapa kontakt.

Glädja.

Förnedra.

Såra.

Visa att man älskar.

Trösta.

Undervisa....

Två sångtexter som har betytt och betyder mycket för mej är Åsa Jinders "Av längtan till dig" och Björn Skifs "Håll mitt hjärta".

Så mycket kärlek det finns i dessa texter.

Jag samlar även på ordstäv, men de har en viss benägenhet att få ett bäst före datum. Det är väl lätt att tjata ut dem.

Just nu är favoriten:

"Det är bara i motvind som draken stiger, inte medvind"

Jag tycker att den är lite utmanande att fundera på. Vad menas egentligen?

Imorgon ska jag bjuda på en vacker text av Rabindranath Tagore.

Den handlar om kärlek för länge länge sedan.

Likt Sisyfos kämpar jag uppför berget med mitt stenblock.

Ja, ni känner väl till den gamla greken som fick som straff att baxa upp ett klippblock uppför ett berg, men precis innan han nådde toppen rullade klippblocket ner igen. Och så var det bara att börja om igen.

Jag känner mej själv som Sisofys emellanåt.

Mitt klippblock består av tvätt, städning,matlagning, diska, handla, tanka bilen planera jobbet mm.

Det gäller att se upp så att man inte får klippblocket  på tårna och krossas för alltid.

Det gäller att vända det tunga och negativa till något lätt och positivt.

Att känna glädje och tacksamhet.

Istället för att tänka:

"Usch vad mycket tvätt jag har."

så ska jag tänka:

"Oj , vad mycket kläder jag har."

Istället för att tänka:

"Fy, nu är mjölken slut."

så ska jag tänka:

"Vilken tur jag har som har råd att handla hur mycket mat jag vill."

Och istället för att gnälla över städningen ska jag tänka:

Vilken förmån att få städa ett så stort hus (det blir större när man ska städa) som dessutom är mitt (okej, vårt).

Så mitt mål här i livet är att känna tacksamhet och se positivt på saker och ting.

För likt Sisyfos lär jag få kämpa med mitt "klippblock".

För många år sedan jobbade jag på ett litet dagis i en liten byhåla.

I köket jobbade kocken S.

Vi var lika gamla, det skiljde bara en dag på oss.

Jag slog mina lovar in på hans revir. Rörde lite i hans grytor och fällde

kommentarer om konsistensen på såser, krämer och dyligt.

Bara för att retas. 

Han lagade jättegod mat. 

Tidigare hade han jobbat på Hennickehammar, och för några år sen träffade jag honom på Loka Brunn.

En gång bjöd han på en fantastisk dessert. Jag bad om receptet och fick det, nedskrivet för hand.

Det är en guldskatt.

Ni ska få det.

Jag har inte lyckats hitta det på nätet. 

Håll till godo...

Gateau Monique

Botten: 

300 g mandelmassa

2 ägg

Riv mandelmassan. Blanda med ägg

Grädda i form med löstagbar botten i 200 grader ca 15 min.

Smeten:

250 g choklad. (jag blandar mörk och ljus)

3 ägg

3 dl grädde

1/2 dl kaffe

2 msk konjak (jag hittade essens i affären o blandade ut det med lite vatten)

Smält chokladen i vattenbad. Blanda i ett ägg och två äggulor, en i taget.

Rör i smaktillsatser.

Vispa grädde och äggvita (var för sig) och vänd försiktigt ner i smeten. Slå det på mandelbotten. Frys!

Njut!

 Eller som Gustav Svensson säger (i Svensson Svensson):

"Är magen glad så är människan glad!"

Min far var stor och stark

När jag var barn trodde jag (som så många andra barn trodde om sina fäder)

att han var starkast i världen.

Min far var duktig på mycket.

 En utmärkt kock.

Vilka köttbullar han kunde göra.

Och petit-choux kransar.

En duktig konstnär. Han målade i olja, kunde smida och skulptera i trä och lera. Jag fick sitta modell när han gjorde mitt huvud i lera.

Han rökte pipa och jag minns att jag tyckte om doften. Borkum Riff med whiskey-smak.

Han byggde båtar också. 

Vilka somrar man har haft. 

Nu finns han inte mer.

Men han har lämnat spår efter sig.

Jag har en smidd ljusstake som han har gjort. Jag tänder de tre ljusen och han är hos mej.

Den dagen han begravdes kom det ett telegram från min svåger.

Han hade skrivit den här dikten som väldigt väl beskriver min far:

En bra karl

med väldiga nävar

som ömsint smeker världen

aldrig färdig

alltid på väg

mot erövring och behärskning

en bra karl

en bra far

ur tiden

att minnas

med tacksamhet

och saknad

Alf Nilsson 1974

I september är det 35 år sen han lämnade oss.

Älskade pappa, jag saknar dig så.

Jag skrev igår att jag i år tänker låta mej inspireras av andra människor. Det finns en klok person till som har skrivit böcker i ämnet.

Just nu läser jag Nisse Simonsons "Varför mår vi så dåligt när vi har det så bra".

Han skriver bl a om ett fenomen som jag och vännen F har diskuterat  när vi går våra promenader. Hur man blir bemött beroende på hur man ser ut. Vilken skillnad det gör om man ler och ser glad ut eller inte.

Jag har provat och upplevt skillnaden. Allt blir mycket roligare om man själv ser lite gladare ut. Man får blickar och leenden tillbaka på stan och i affären får man fortare hjälp bara man ser positiv ut.

Nisse S bekräftar detta i sin bok:

" Det finns äkta och oäkta leenden. Det lär enligt vetenskapen finnas arton oäkta leenden. Det äkta skiljer sej från det falska genom att en ringmuskel som inramar ögat drar ihop sig. Den muskeln styrs utan kontroll av vårt medvetna jag. Signalen går direkt från vår gamla känslohjärnas lilla mandelkärna: amygdala."

 Så årets utmaning blir att hitta det äkta leendet bland de arton falska. Kanske det inte blir så svårt om man följer Nisses råd:

"Det går att tänka sig lycklig genom att låta bli att tänka sig olycklig"

Lycka till...