Nu börjar det klarna lite innanför pannbenet, så nu börjar jag min bloggrunda. Hos Ann-Louise hittar jag det här som ni har roat er med de senaste veckorna. Jag vet inte vad man ska säga om mitt resultat, men jag tror jag ångrar mig att jag gick på det. Håll till godo, this is my future life...

(Jag som hatar gröna Foppa-tofflor...) 

1. Gå in på Bildgoogle

2. Sök på ditt födelsedatum, dag och månad

3. Ta den andra bilden och ladda upp

4. Bilden du ser är din framtid

Nu kan det nog inte bli tråkigare.

Har legat en vecka plus en dag i sängen.

Nåja, de sista dagarna har jag försökt vara uppe på benen en stund men Guuuuuuuuuuud va trött jag blir fort.

Detta har gett mig en reflektion.

Eftersom alla i familjen har varit sjuka men de övriga har snabbt återhämtat sig så måste ju min långa konvalecens bero på min urusla kondition, eller?

Å det känns ju rätt surt.

Så nu gäller det att sköta om sig och hitta konditionen.

Börja träna med andra ord.

Jag som inte ens har målat klart den där jäkla trappan.... 

Tack alla snälla goa bloggvänner.

Jag hoppas att jag snart orkar sitta uppe längre än tre minuter och kunna fokusera blicken på era så saknade bloggtexter.

Har inte orkat läsa på snart en vecka.

Visste inte att man kunde bli så här sjuk.

Hög feber i 5 dar, det måste vara rekord.

Nä, nu ska jag sluta gnälla. Det finns dem som har det värre.

Vi hörs... 

Influensa.

Inte kul.

Nu ska jag gå och lägga mig...

igen.... 

Det här blir intressant.

Ska blogga om förmiddagen som upplevdes tillsammans med Lastbilstanten. Misstänker att hon gör samma sak.

Vår vana trogen gick vi milavandring denna grå grå grå-disiga morgon.

Idag var det Värings tur.

Efter en mil känner man sig otroligt nöjd, tillfreds och fikasugen.

Idag hoppade vi fikat på vandrarstället utan drog vidare till en loppis i närheten.

Dubbel fralla med te till det facila priset 15 kronor.

Sen var det dags för en fyndrunda.

Sånt tar tid. Man ser inte skogen för alla träden.

Gjorde dock ett fynd.

Härmade Lastbilstantens idè om en bonbonjär som förvaring för värmeljus.

Min blev min för 30 kronor.

Lycka!

Här ser ni den...

Blev så inspirerad av allt fejande och renoverande på bloggarna här så det var dags att göra nåt.

Bloggagratis egna "tapetprover" har jag redan kollat så många gånger och inte hittat nåt kul.

Googlade "bakrunder" men hittade inget skoj.

Fick tipset av Lastbilstanten att gå in på en "Tapetsajt".

Hm...smart!

Hittade en hel del, sparade som bilder och laddade upp. Sen provade jag hejvilt.

Fastnade för kaffebönorna.

Vet att de har varit poppis som dekoration i många år.

Men de var snygga och inga skarvar syntes.

Dessutom dricker jag INTE kaffe längre!!

Bara någongång ibland.

Och då är det som ett "Holy moment".

Jösses så gott!

Min svärfar har ett favorituttryck som han använder ofta i kaffesammanhang;

"Här hjälper inga böner"

Kul första gången man hörde det... 

Så har det då SNÖAT hela dagen.

Märkligt!

Tyckte det var någon som glunkade om att det hade blivit vår.

Efter klockan 12.30 var vi två kvar som skulle jobba på fritids.

Vid två-tiden tittade jag ut genom fönstret bort mot vår parkering.

Nämen oj, har han (någon) redan varit här och plogat!

Och vilka stora snövallar han har plogat upp!

...BAKOM VÅRA BILAR!!!

Hur tänkte han nu?

Nog för att jag har hört talats om kängurubensin, men...

- Ja du får gå ut och skotta, tyckte kollegan. ( För jag skulle ju åka hem först)

Jaja, tänkte jag. Får väl leta upp barnens minimala spadar.

Nä, jag ringer vår snälla vaktmästare (som förmodligen körde skolbuss just då).

Jag beklagade mig lite sådär kvinnligt ynkligt och frågade var jag kunde hitta en rekorderlig snöskyffel.

-Jag kommer om två minuter,jag ska bara dricka upp kaffet först.

Sen kom han, en ängel i oranga arbetskläder och skottade fram bägge bilarna.

Ibland så händer det...precis som i TRISS-reklamen...

(OBS!  Mannen på bilden har inget med våran vaktmästare att göra) 

Solen sken, fast det var kallt. (So what! Solen sken ju!)

I matsalen serverades nån sorts soppa med klibbig sötlimpa.

(So what! Jag skulle fika med Huldran på eftermiddagen.)

Jag hämtade dyr medicin på apoteket. (So what! Den håller mig fri från värsting-migrän.)

Så egentligen har man det väldigt bra.

Fast jag är grymt besviken över att jag inte fick lyssna på Stefan Einhorn när han föreläste om snällhet i grannkommunen.

Men jag kan ju läsa hans böcker...men det är ju inte samma sak...

Men nu över till nåt riktigt gulligt.

Ni som läst tidigare vet hur svårt min gamla mor (85 år) har haft det med att lära sig sin mobil, och det här med sms.

Idag, kl 08:24 fick jag ett sms från henne. Så här stod det:

Låt dagen falla som ett regn i dina händer

lev dess korta timmar

de är dina

Min goa gamla mamma.

Länge leve envisheten.

11:48 kom ett nytt sms:

Ska bara kolla om jag hittar punkt och komma . ,

det gick!

Älskar dig mamma...