Min far var stor och stark

När jag var barn trodde jag (som så många andra barn trodde om sina fäder)

att han var starkast i världen.

Min far var duktig på mycket.

 En utmärkt kock.

Vilka köttbullar han kunde göra.

Och petit-choux kransar.

En duktig konstnär. Han målade i olja, kunde smida och skulptera i trä och lera. Jag fick sitta modell när han gjorde mitt huvud i lera.

Han rökte pipa och jag minns att jag tyckte om doften. Borkum Riff med whiskey-smak.

Han byggde båtar också. 

Vilka somrar man har haft. 

Nu finns han inte mer.

Men han har lämnat spår efter sig.

Jag har en smidd ljusstake som han har gjort. Jag tänder de tre ljusen och han är hos mej.

Den dagen han begravdes kom det ett telegram från min svåger.

Han hade skrivit den här dikten som väldigt väl beskriver min far:

En bra karl

med väldiga nävar

som ömsint smeker världen

aldrig färdig

alltid på väg

mot erövring och behärskning

en bra karl

en bra far

ur tiden

att minnas

med tacksamhet

och saknad

Alf Nilsson 1974

I september är det 35 år sen han lämnade oss.

Älskade pappa, jag saknar dig så.

 

Skogshuldran Titti

5 januari 2009 11:23

Vilken diktarbegåvning din svåger är! Det får du komma ihåg att hälsa honom från mig.
Hör du vännen, du skriver behagligt och läsarvänligt! Nu har vi ännu ett gemensamt intresse!
Tallskogsdoftande omfamning får du

http://skogshuldran.bloggagratis.se

 

grynet

5 januari 2009 11:57

Tack kära vän för att du tittade in. Ta på dej äran att jag skriver. Det är du som "sparkade" in mej i bloggvärlden. ;)

 

teolinda tänker på sin pappas väldiga nävar

6 januari 2009 07:28

Det här får mig att tänka på en historia jag hörde för många år sedan. (min far är förresten också död sedan 27 år...saknar honom...)

Till historien: det var en man som hittade sin manlige arbetskamrat gråtande. Han berättade att han tänkte på sin far som dött. När dog han då frågade min bekant.
För ...låt oss säga 20 år sedan...jag har faktiskt glömt siffran, men det var nåt liknande...svarade kollegan.
"Poängen" är att min bekant stod och glodde på sin arbetskamrat länge, han trodde inte han var riktigt klok...typ...
Till saken hör naturligtvis att min bekant hade ett mycket dåligt förhållande till sin far.

http://http:/7teolinda.bloggagratis.se

 

grynet

6 januari 2009 08:41

Vad sorgligt... man ska vara rädd om dem man har...

http://www.grynet.bloggagratis.se

 

FAMILJELIV

6 januari 2009 21:12

ne, vad sorgligt. Kära lilla gumma.
Och tack för receptet!
Kram!

http://www.penzel.bloggagratis.se

 

elaina ber Dig kika här...

13 januari 2009 01:18

Vad fint skrivet om Din Pappa; både av Din Svåger OCH Dig! Själv fick jag aldrig tillfälle att lära känna min biologiske Far tillräckligt. Men jag ruskigt lik honom, i synnerhet nu när jag "råkat" färga håret svart...
;o)

http://elaina.bloggagratis.se/2009/01/11/1275672-i

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

VA TRÅKIGT ALLT ÄR! Trött, grinig och less på allt! KAN det bero på vädret??   NÄHÄÄÄÄ.... Little Miss Sunshine, where are you??!!   ...

....not! - 0,2 hekto! Ja ja...det tar tid att vända på ett ånglok! Grattis till mig i allafall. Man får vara glad för det lilla.   ...

Igår gjorde jag nåt som jag trodde att jag skulle ångra. En kompis med svart bälte i karate tog med mig som tesperson på sitt kick-pass. Han behövde en otränad 50-åring. Att jag inte dog! Nog var det kick alltid. En rejäl spark i baken at...

Innan simningen; migrän. Under simningen; ingen migrän. Efter simningen; migrän. Jag får bo i en bassäng!     ...

                                                           ÄNTLIGEN! ....har jag köpt mig en skruvdragare. Känner mig sååååå Martin Timellsk! Simning står på dagens schema. Likaså blodpudding med rivna morötter och lingonsylt. Och lite...