...Ja den gör ju det.

Jag vet precis vad det ordstävet betyder.

Det var jag som uppfann det.

Såhär gick det till:

(och nu ska jag berätta om något som jag INTE är stolt över)

I den lilla staden där jag hade mitt förra arbete finns ett litet torg.

På två sidor om det lilla torget finns det parkering. Vanliga små parkeringsfickor med små löjliga parkeringsautomater framför varje ficka.

Jag skulle en eftermiddag göra ett ärende i centrum och skulle således parkera min bil. Det fanns två fickor bredvid varandra som var lediga.

Jag glider in snyggt i den vänstra parkeringsfickan. Då upptäcker jag till min glädje att det finns tid kvar i den högra parkeringsautomaten. Det är nu här som jag drabbas av snålhet. Jag backar ut och krånglar mig in i den högra fickan. Nu blev det inte lika elegant som första gången utan jag kommer käpprätt fel och lyckas skrapa lacken på bilen till höger om mig.

Vad gör jag nu?

Låtsas som att det regnar?

Inte en chans. Jag har redan fått publik.

Nä, det blir till att vänta på den stackars farbrorn som äger bilen.

Han blev lite bekymrad, men vi åkte hem till honom och fyllde i de papper som skulle fyllas i. Sen var det bara att vänta på besked om hur mycket jag skulle betala.

Men vad händer?

Ingenting!

Det är väl en ca 15 år sedan nu så det är förhoppningsvis preskriberat nu.