Det finns saker som jag är stolt över.

På ett sådär typiskt svenskt sätt.

Jag är stolt över mina barn.

Fattas bara annat.

Det är så man ska vara om man är svensk.

Sen kan jag vara stolt över att ha lyckats med en god middag eller om jag gjort något bra på jobbet.

Det är ganska okej bara jag inte pratar om det, eller "förhäver mig".

Ibland är jag stolt över att jag är jag.

Men det blir jag snabbt urtagen. Särskilt vid löneförhandlingar.

Sen så finns det småsaker som jag kan bli stolt över.

Men det får man ju inte visa.

Som till exempel när jag vinner i TP fast alla egentligen är lika bra.

Eller när jag löst klart ett förhållandevis svårt korsord.

Eller när jag har renoverat hemma och slutresultatet blir bra.

Eller (och nu ska jag verkligen lätta på förlåten) när mitt bidrag till Aftonbladets pratbubbla publicerades i Söndagsbilagan för några år sedan.

Då blev jag löjligt stolt.

Och så fick jag 500 kronor också!