Jag är så otroligt tacksam.

Jag tittade på Malous program en morgon för ett tag sedan. Det handlade om hur fosterbarn har farit illa i Sverige. I studion fanns en man som blev fosterhemsplacerad när han var två år. Han fick vara där i tolv år och han fick stryk varje dag.

Det är sorgligt att det först när man hör om andras elände som man tittar på sitt eget och jämför!

Varför gör man så?

Jag borde känna tacksamhet varje dag.

Även om jag inte känner ren och skär lycka så borde jag gå omkring med en "må-bra" känsla i kropp och själ.

Men det är väl all stress och press som naggar på må-braet.

Allt som man ska leva upp till så att man till slut inte vet hur man har det. Inte hinner känna efter och njuta.

Tänker ibland på en strof ur en av Karin Boyes dikter:

"Nog finns det mål och mening med vår färd

men det är vägen som är mödan värd".

 

helga

25 februari 2009 08:58

Ofta är det inte förrän tiden är utmätt som man kan se det fina i det lilla i ens liv...

http://www.helga1.bloggagratis.se

 

nilla

25 februari 2009 14:00

Stressen och pressen förstör nog en hel del...
Är du lärare? *misstänker*

http://thenilla.bloggagratis.se

 

GladaKatarina

25 februari 2009 18:35

Håller med dig! Det där med fosterbarn har jag funderat mycket på. På min önskelista står bland annat "ett stort hus på landet där det fanns plats för många fosterbarn". :-)

http://gladakatarina.bloggagratis.se

 

Skogshuldran Titti

25 februari 2009 19:54

Jaha! Är det Karin Boye som den strofen kommer ifrån!
Jag har lärt mig den med följande ordalydelse på en kurs i Friluftsfrämjandets regi:
"Det är gott att ha ett mål för sin färd,
men det är vandringen som gör mödan värd!"

http://skogshuldran.bloggagratis.se

 

grynet

25 februari 2009 20:18

Helga: Ja, vad sorgligt de låter...
nilla: Japp! Lärare är jag. Stressad o pressad! IUP, portfolio, handlingsplaner, Läsdiagnoser enl I Lundberg m tillhörande studiecirkel, DLS, Mattediagnos....
GK: Du låter som en varm och god människa. Är glad att "lära känna" dig.
Titti: Jag visste inte att det fanns en "Friluftsvariant" på Boye...

 

Ann-Louise

25 februari 2009 21:02

Eller för att citera min idol Robert Broberg; "Målet är ingenting, vägen är allt". Jaa du, varför vet man inte oftare att uppskatta det man har? Varje gång man TÄNKER på det är det sjävklart, å så vips är det borta (och tankarna handlar om i-landsproblem o ytliga ting)

http://40taggaren.bloggagratis.se

 

Herta

6 mars 2009 22:55

Jo men så är det väl. Det är inte målet, det är vägen.

http://www.hertabloggen.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

VA TRÅKIGT ALLT ÄR! Trött, grinig och less på allt! KAN det bero på vädret??   NÄHÄÄÄÄ.... Little Miss Sunshine, where are you??!!   ...

....not! - 0,2 hekto! Ja ja...det tar tid att vända på ett ånglok! Grattis till mig i allafall. Man får vara glad för det lilla.   ...

Igår gjorde jag nåt som jag trodde att jag skulle ångra. En kompis med svart bälte i karate tog med mig som tesperson på sitt kick-pass. Han behövde en otränad 50-åring. Att jag inte dog! Nog var det kick alltid. En rejäl spark i baken at...

Innan simningen; migrän. Under simningen; ingen migrän. Efter simningen; migrän. Jag får bo i en bassäng!     ...

                                                           ÄNTLIGEN! ....har jag köpt mig en skruvdragare. Känner mig sååååå Martin Timellsk! Simning står på dagens schema. Likaså blodpudding med rivna morötter och lingonsylt. Och lite...