Dina frågande ögon äro allvarsamma.

De försöka förstå mina tankar liksom månen utforskar sjön.

Jag har framlagt mitt liv från början till slut inför dina ögon och intet hemlighållit eller dolt.

Det är därför du inte förstår mej.

Om det vore endast en ädelsten,

då kunde jag bryta den sönder, hundra bitar och göra av den en kedja att lägga omkring din hals. 

Om det vore endast en blomma,

enkel, liten och ljuv, då kunde jag plocka den från dess stängel och sätta den i ditt hår.

Men det är ett hjärta, älskade.

Var finns det stränder och botten?

Du känner ej detta kungarikes gränser fast du är dess drottning.

Om det vore ett ögonblicks nöje, skulle det blomstra med ett bekymmersfritt nöje,

och du kunde se och förstå det i ett ögonblick. 

Om det vore endast en smärta,

kunde den smälta bort i klara tårar speglande utan ett ord sin innersta hemlighet.

Men det är kärlek, älskade.

Dess glädje och smärta är utan gräns,

och utan gräns dess nöd och rikedom.

Den är dig så nära som ditt liv, men Du kan aldrig förstå det. 

Rabindranath Tagore

Nobelpristagare 1913