Ibland dyker jag på ord som fastnar i hjärnan.

Nu sist när jag löste korsord stod det; "punschuteplats" sju bokstäver.

Utan att tänka visste jag att det var: V E R A N D A !

Varför?

Jag har ingen punschveranda.

Har nog aldrig suttit på någon sådan heller.

Jag dricker inte punsch.

Det är rent av äckligt.

Varför dedikerar man en hel veranda till detta sötsliskiga elände?

Jag blev lite nyfiken.

Det är ju så enkelt att vara det nuförtiden.

 Man bara googlar så får man reda på saker och ting.

1860 köptes Villa Berglunda av punsch- och konjakstillverkare

Johan Daniel Grönstedt. Villan hade ingen veranda men han tillverkade en så att han hade någonstans att sitta och titta ut över trädgården.

Antagligen slank det väl ner en del punsch också  när han satt där och bligade.

Jag hittade en del fina bilder på olika punschverandor. Både tagna utifrån och innifrån.

Vill ha!

Undrar om det passar på en vit tegelvilla från -69 med åskblå sockel och brunlaserade gavelspetsar?

Not!

....om rönnbären!

Smart räv det där.

Det man inte kan få vill man inte ha.

Snacka om självbevarelsedrift!

Jag försöker anamma samma teknik själv.

Inte vill jag ha någon ny bil heller.

Nej, dyr att laga och dyr i försäkring.

Tacka vet jag våran 11-åring.

Visserligen dyr i drift och lite småskavanker.

Men man vet vad man har.

Och inte vill jag åka till Thailand heller.

Nä, det är för långt att åka och man ska tänka på miljön.

Sol har vi väl här med.

Vad är det för fel på Grebbestad?

Det finns säkert en tai-resturang där med.

Sen är det ju det här med att få sambon att hjälpa till med städningen här hemma.

Jag vägrar tjata!

Konstnären Jan Stenmark löste detta med sin kluriga bild. (se nedan)

Bra sätt att förhålla sig till en situation man ändå inte kan/ids göra något åt.

Eller som Vanheden säger i första Jönssonligan-filmen

"-Bra sås reder sig själv"

Men ändock så får vi väl stämma in i Idas visa:

Lille far, lille far

lille, söte faren

En sån karl, en sån karl

Det är tur vi har´en

-Du luktar clementin , fröken!

säger mina elever till mig, flera gånger om dagen.

Jag är clementinoman.

Jag är helt klart beroende, en missbrukare.

Men vad gör man.

De är ju så goda och säsongen är ju så kort, så det gäller ju att trycka i sej så många det går på den tiden de finns att tillgå.

1-2 stycken efter frukost. Kanske en när jag kommit till jobbet. Ett par stycken på första rasten och lika många på lunchen. Ibland kan jag passa på att ta en när jag "hämtar stenciler". Jag har blivit en fena på att skala snabbt.

Sen blir det några till på eftermiddagen innan jag åker hem.

På kvällen börjar det stora frosseriet. Då finns det ingen hejd på det hela.

Undrar om man kan bli clementinförgiftad?

Igår fick det hela ett abrubt slut.

Klockan 19 somnade (däckade) jag av ett rejält migränanfall.

Så det är väl bara att inse fakta.

Jag har läst att citrusfrukter kan utlösa migrän.....

Gilla läget, eller?

Vännen N och jag har en tradition, eller en vana, vi försöker hålla oss till varje söndag runt kl 8.00-9.00

På morgonen!

Ja, vi har ju lämnat nattsuddaråldern, annars hade det blivit tufft.

(Även om vi känner oss som 25)

Den här vanan startade N för flera år sedan, men för ett år sen hakade jag på.

 Milavandring!

Ja, vi går en mil varje söndag.

Då tycker vi att vi har gjort vårat för hela veckan vad det gäller motion.

Så knäppa vi är!

Vi VET att det är fel.

Vi vet att man ska ska gå 30-45 min minst tre gånger i veckan.

Men en mil på söndagen  är i alla fall en mil.

Det är så mycket mer än bara motion; prat om allt och inget, skvaller, skratt och djupdykningar och ibland bara ren tystnad.

Intet blott mer än tallarnas sus.

Just nu går vi i vår kära moskog.

Den är tyst, mjuk och vänlig.

Den fungerar som uppvärmning inför vårens vandringar som anordnas av Billingens Vandringsklubb runtom i Skaraborg.

Vi kan åka flera mil för att få gå en milavandring.

Men vilka vackra platser vi har fått se.

Efter vandringen köper vi fika.

Alltid lika spännande vad som erbjuds.

Smak och utbud varierar. Priset är lågt.

Sen åker man hem mätt, trött och nöjd.

Stannar och köper tidning med bilaga.

När man kommer hem lägger man sig i badet och njuter.

...elller "En vanlig kväll i en kvinnas liv"

Det är sent och jag börjar bli trött.

Ska bara gå på toa och borsta tänderna, sen ska jag sova!

Tar mej nog en snabb dusch först.

Lika bra att tvätta håret också så slipper jag det imorgon.

Ja just det, måste göra en hårinpackning också. Frissan rekomenderade det.

(Fast den var fasligt dyr, den där burken)

Men då kan jag ju passa på att raka benen.

...och under armarna.

Bikinilinjen med ifall man går till badhuset i veckan.

Hmmm...filar nog lite på hälarna medans jag ändå håller på.

Och klipper tånaglarna, sen känns fötterna så fräscha.

Sådärja, nu kan jag nog skölja ur hårinpackningen.

Och så en handduk om håret!

Torka sig och smörja in fötterna med fotcréme, kroppen med hudlotion, ansiktet med fet nattcréme och så lite ögoncréme runt ögonen mot diverse rynkor.

Äntligen kan jag krypa ner i sängen.

Släck!

Åååååååh....

Tänd!

Visst f-n!

Skulle ju kissa och borsta tänderna!

(får inte glömma tandtråden nu igen...)

...mot att komma hem en fredag eftermiddag efter en hel veckas värv?

Jo, alldeles...alldeles underbart!

Med flera tunga matkassar och tankarna på den kommande fredagsstädningen kånkar man mot det utkylda huset. Vem av ungdommarna orkar elda!

Först måste man ju hämta hinken och raka ur spisen.

Sen ska det hämtas ved.

Därefter ska man försöka få fyr på f-skapet.

Nej då ligger hellre 15-åringen och 12-åringen under filten och huttrar.

På vägen hem skulle dessutom min cykel hämtas efter två dygn bortglömd vid busstationen.

Den stod kvar. Hel dessutom.

Men det var ett sjå att få till cykelstället på bilen och cykeln däruppå.

Hur skitig kan en bil bli på vintern?

Ja, nu är den ju renare för nu sitter skiten på mej istället.

Nåja...

Väl hemma möts jag av ett skinande rent hus.

En sprakande brasa.

(Älskade dotter)

Så vad är väl en bal på slottet

mot att få komma hem

till sitt lilla hem

 därhemma...

Ni kanske har noterat min lilla omröstning om våtservetter på McDonalds?

Jag äter inte så ofta där.

Det blir väl 5-6 gånger per år sisådär.

Men varje gång så saknar jag våtservetter.

Silly me, som inte har några med mig!

Man äter ju med händerna och sen stinker man flôtig

(västgötska för fet, flottig)

 mat tills man kommer hem och kan tvätta sig.

Jag vägrar betala 5 kr för att få gå in på "Donkens" toalett för att få tvätta händerna.

 Det gör jag bara om jag är av nöd tvungen.

Så efter år av avsaknad av våtservetter så skickade jag ett mail till vederbörande och efterlyste dessa.

De var vänliga nog att svara.

Samma dag!

De hade prövatmed att tillhandahålla våtservetter men det fanns inget behov!!!

Så därför gör jag min egen lilla undersökning.

Är det verkligen bara jag som önskar att det finns möjlighet att fräscha 

upp sig efter klenandet med hamburgare, dressing och strips?

Jag hör lite dåligt.

Dessutom har jag fått tinnitus.

I mitt jobb får vi genomgå ett hörseltest om vi vill. En välvillig och storsint gest av kommunen..

Eftersom vi jobbar i bullriga miljöer (skola och barnomsorg)

kan det ju vara vettigt.

Men! Då är det ju även intressant med uppföljning. När nedsatt hörsel, tinnitus och bullerskador har uppdagats så vill man ha hjälp och stöd med att åtgärda detta. Men si det var inte inplanerat.

Jag gjorde min undersökning hos audiologen och bedömdes av specialist på öronmottagningen och fick mitt dystra besked.

Det gick några år sen beställde jag på eget bevåg hörselskydd för 2300 kr eftersom jag upplevde ljudet jobbigt i vissa situationer på jobbet. Sen pratade jag med min chef och hon skulle i sin tur lämna in kvittot så får vi se vad en anställds "hörseltrivsel" kan vara värd.

....tillbaka till rubriken.

Mina barn och min sambo förstår inte riktigt det här med nedsatt hörsel.

När jag säger: -Va! för att de pratar med mej från ett annat rum eller med ryggen åt mej, så höjer de rösten och lägger till en mycket irriterad ton.

Som om jag hör dåligt med flit.

Jag och min bror gjorde exakt samma sak mot våran mor när hon började höra dåligt.

Allt slår tillbaka....