Jag tycker det är kul med språk.

Jag gillar dialekter och ord som används olika i olika delar av landet.

För ett tag sedan skrev jag om mitt nya favoritord "pumla" som norrlänningarna använder för julgranskula.

Mycket vackrare och kortare!

Stötte på ordet "bös" 2ggr samma vecka men med olika betydelse här i bloggen. (Se GladaKatarina och Zandra) 

Jag är ju västgöte som Zandra  och har den betydelsen av ludd, skräp klar för mig.

GKs uttal och betydelse skiljer sig trots samma stavning.

Skånskan är en fascinerande dialekt med sina skorrningar och diftonger.

Jag har funderat på hur deras fonem och morfem inlärning går till i skolan. Hur lär de barnen läsa?

Tänk er själva:

- Idag ska vi stava till "beuok" (bok). beu..eu...eo...keu......beuok!

Hittade den här dikten för många år sedan. Den dedikerar jag min ömma moder och alla andra sköna tanter... Den finns på svenska och heter "När jag blir gammal", men det är nåt visst med orginal....

Dikt av Dorothy Parker.

When I am an old woman I shall wear purple
With a red hat which doesn't go, and doesn't suit me.
And I shall spend my pension on brandy and summer gloves
And satin sandals, and say we've no money for butter.

I shall sit down on the pavement when I'm tired
And gobble up samples in shops and press alarm bells
And run my stick along the public railings
And make up for the sobriety of my youth.

I shall go out in my slippers in the rain
And pick the flowers in other peoples' gardens
And learn to spit.

You can wear terrible shirts and grow more fat
And eat three pounds of sausages at a go
Or only bread and pickles for a week
And hoard pens and pencils and beermats and things in boxes.

But now we must have clothes that keep us dry
And pay our rent and not swear in the street
And set a good example for the children.
We must have friends to dinner and read the papers.

But maybe I ought to practice a little now?
So people who know me are not too shocked and surprised
When suddenly I am old, and start to wear purple.

Jag var häromdagen och köpte en mobill till/med min gamla moder (85 år).

Hon sa att den gamla var trasig/fungerade inte.

- Men har du pengar på kortet då? frågade jag.

- Jadå, det ordnade T (min bror) i december.

Okej tänkte jag , pillade ur SIM-kortet efter att med våld brytit upp baksidan på den gamla 3310an.

- Vi tar med SIM-kortet, det kanske funkar, sa jag.

I affären valde hon mellan en äkta pensionärstelefon som såg ut som en miniräknare med stora knappar och en mer flashig Nokia, röd metallic.

Hon tog Nokian, såklart!

Killen satte i SIM-kortet som visade att det fanns 3 öre!!! kvar. 

(Inte undra på att det inte gick att ringa) 

Strunt samma tyckte modern som verkligen ville ha en ny mobil.

 Kortet tankades på och vi satte oss i bilen. Innan vi åkte hem visade jag henne hur den fungerade. Jag tog bl a ett kort på henne med kameran. Sen skulle hon ta ett på mig.

- Du syns ju inte!

- Du får inte hålla för kameralinsen när du ska ta kort.

Det slutade med att jag tog ett kort på mig själv.

När jag släppt av henne hemma ringde jag hennes mobil.  

- Jag hör dig inte, sa hon.

- Flytta lite på luren då, sa jag.

- Jag hör dig inte, sa hon igen.

- FLYTTA LITE PÅ LUREN, skrek jag.

- Jag hör dig inte....

Senare på kvällen ringde hon.

- Jag ville bara se om jag klarade av att ringa.

Igår ringde hon igen...flera gånger. En gång sa hon:

- Jag råkade ta kort på min tumme!

 Enn annan gång sa hon:

- Du ringde!

- Näe mamma, det var du som ringde.

- Jamen S (dottern) svarade ju.

- Jamen det var för att DU ringde!

- Jaha...jag har i allafall lyckats få på nåt larm. Det ringer var tionde minut. När jag var på stan sa folk åt mej att: "Det ringer i din mobil".

Söndag 06:21, sms från modern. Det står:

Ggtt

Söndag 8:01, jag ser i min mobil att hon har ringt så jag ringer upp.

- Jag ser att du har ringt.

- Nä det har jag inte, jag letar efter sudokun som ska finnas i mobilen.

Söndag 8:16, det ringer i den "fasta telefonen".

- Ja det är Grynet.

- Näe, nu får jag sluta, jag har ju inte ens tryckt på nån grön lur, men det låter i högtalaren!

....jag misstänker att fortsättning följer....

Älskade lilla mamma, du är för söt! 

Jag är lite barnsligt förtjust i tester av alla de slag, Båte vetenskapliga och ovetenskapliga. Jag går in med liv och lust och försöker svara på testfrågorna så ärligt jag kan. Sen kommer det spännande momentet när man ska räkna ihop svaren och få ett utlåtande på hur man är. Ooooootroligt spännande!

Tur man är beskaffad med både humor och självdistans. Jag har till och med gått in på Mensas sida och gjort deras (o)vetenskapliga intelligenstest!

Sån är jag.

Jag har fått besök av Herta. På hennes sida finns en länk som jag har kopierat här. Det var meningen att mitt testsvar skulle hamna ute i högerkanten med en animerad bild av mig själv, men jag är så jäkla oteknisk ibland så jag gav upp. GladaKatarina!!!...hjälp mig!!

Testet handlar i allafall om hur mycket boknörd man är... vassego...

http://www.barnensbokklubb.se/bbk2/boknordstestet/

Nu har jag tagit en runda och hälsat på ett gäng bloggare.

Fredagstrött och lite lat så blir det en list-utmaning som jag hittade hos Lastbilstanten... Häng på den som vill. Nu blir det tvättstuga och lite städning....å så vankas det pizza...

1. Fyra tv-program jag brukar se:

-Greys Anatomy

- Bygglov

- Lets dance

- Engelska deckare

2. Fyra saker jag gjorde igår:

- Köpte en mobil till min mor

- Slipade trappan

- Köpte färg till trappan

- Försökte få min mor att förstå hur man använder mobilen

3. Fyra saker jag längtar till:

- Att få börja måla trappan

- Att få åka till Umeå och träffa mina systrar

- Att det ska bli vår

- Veckan på kusten

- God hälsa

- Bra kondition

- Att få känna lycka

- Pengar till nåt jag önskar mej

- Umgås med mina vänner

- Prata med min familj

- Äta gott

- Lösa korsord

6. Fyra saker jag avskyr:

- Höga ljud

- Lyssna på inskränkta, humorlösa människor

- Äta otäck mat

- Att bli idiotförklarad

7. Fyra saker jag åt igår:

- Kycklingklubbor

- Havregrynsgröt

- 2 Bamyl

- MACKOR...det bästa som finns...

Jag har funderat på det här med ensamhet.

Ett mynt med två sidor.

Det är både av ondo och godo.

Självvald ensamhet är bra. Jag kan njuta av att vara helt ensam hemma och ha hela huset för mig själv.

Jag kan inte förklara vad det är men det är väl den totala kravlösheten.

Men jag skulle inte vilja ha det så jämt.

Det som är sorgligt och skrämmer mig är den icke självvalda ensamheten.

Vi bor i ett land där ensamma människor blir mindre ensamma genom att söka kontakt på nätet eller genom att ringa till okända människor såsom jourhavande präst ellr medmänniska.

Med ensamheten följer en annan viktig sak.

Bristen på beröring.

Forskare har kommit fram till att utan beröring så dör vi.

Idag går vi i allt större utsträckning till massörer och frisörer mm.

Det finns ett uttryck;  "Skin Hunger" - vår törst efter beröring.

Jag är rädd för att bli ensam och gammal. Rädd för att hamna på ett hem där frukost, lunch och middag är de enda händelserna på dagen.

Rapporterna från äldrevården idag är skrämmande. Tänk om man kunde lägga resurser på dans, taktil massage, någon som hade tid att prata och lyssna på de gamla och ta ut dem på en promenad så att de kunde få ett värdigt avslut i detta liv.

Forskning visar att vid beröring påverkas hela människan. Det som är mest påvisbart är att:

depression minskar, bättre näringsinlagring, bättre sömn, minskad smärta, ökad kommunikationsförmåga, förbättrad kroppsuppfattning, ökad initiativförmåga och framför allt en ökad livskvalité.

Är inte de gamla värda det? 

"- Hit med lite farligheter!" skrek Ronja Rövardotter innan hon gick och aktade sig för Helvetes gapet och för att trilla i forsen.

Vår kära Astrid var en mycket klok kvinna. Hon förstod sig på barn. Och hon förstod sig på människor. Hon kunde skriva om det elementära i människors liv på ett enkelt sätt. Man förstod.

När ska man sluta att akta sig för farligheter?

Jag har tydligen inte gjort det, trots att jag närmar mig de 50.

Häromdagen när det blötsnöade som värst och jag med nöd och näppe tog mig hemmåt de 15 kilometrarna utan några incidententer så borde jag ju nöjd och glad satt mig vid köksbordet med en kopp te.

Nä!

Istället fortsatte jag ytterligare 15 kilometer på ännu smalare och moddigare vägar hem till Lastbilstanten.

Smart?

Näe, men oj vad jag fick akta mig för farligheter.

Tre gånger var det på håret att det hände något.

Först höll jag på att få en fet volvo i sidan, men jag var snabb att styra upp på trottoaren. (Tur att det inte gick någon där)

Sen fick jag bromsa in för en bil som skulle svänga höger. Inga bromsar i världen tar i snömodd så det blev till att snabbt styra över på vänster sida.

(Tur att jag inte mötte någon bil just då)

Tredje incidenten så var det bara att blunda och hålla andan när jag mötte en bil i en avsmalning.

Vad har jag lärt mig av detta då?

STANNA HEMMA!

eller: Allt går bara man tar det lite lugnt!

I fredags satt jag bredvid en líten söt tjej ur åk 1,  i bussen på väg till badet när hon sa:

"- Jag har bitit av huvudet på min nya Barbiedocka som jag fick i julklapp, det ligger bakom elementet nu!"

Gulp, täkte jag och svarade med min pedagogiska stämma:

"- Varför gjorde du det?"

"- Jag ville mycket hellre ha en zoombie" svarade flickan och log så ljuvt!